Konstnären
Att skapa och måla har varit mitt sätt att hitta återhämtning och glädje genom hela livet. Idéer dyker ofta upp hos mig som bilder och lyktstopsfolket är inget undantag. Jag åkte hemåt i bil någon dag och tittade på lyktstolparna som monotont återkom och tänkte att de var en ganska trist skapelse att titta på. I samma ögonblick började jag för min inre blick att se olika skapelser som kunde förgylla lyktstolperna och göra dem lite mer intressanta att titta på. Den första skulpturen jag såg för mitt inre, var en fladdermus som hängde upp och ner med ett stort leende och vinkade till alla förbipasserande. Där och då började min resa med att hitta material som var lämpligt för att skapa en skulptur som var väderbeständig, men ej för tung och även att lära mig att arbeta med detta material.
Skulpturerna i Bankekind
Den första skulpturen som hamnade i Hallonspåret i Bankekind, hamnade där eftersom jag tänkte att mitt experiment med materialet lika gärna kunde komma andra till glädje.
Vi (jag och min man) hängde upp den första skulpturen, Hallonfiluren, en sen augustinatt 2015 med ett leende på läpparna.
Under de kommande promenaderna i Hallonspåret hälsade vi glatt på Hallonfiluren och sakta men säkert växte tanken fram om att han kanske inte skulle vara ensam i spåret.
Numera hoppas jag att skulpturerna kommer alla till glädje när de promenerar eller springer i Bankekind, men framför allt tänker att det kan vara en spännande och rolig utflykt för barnen ut i naturen och den friska luften. Det är anledningen till att jag numera väljer att skapa skulpturerna med ett litet ”barnsligt” uttryck.